måndag, februari 11, 2008

Twenty years it's breking you down

now that you understand there's no one around.
Take a breath, just take a seat
you're falling apart and tearing at the seams.

-
Absolutely chaos på jobbet idag. Should've never left home ungefär.
Ett exempel: ska besiktiga en bil. kall som fan. alla grönskyltar är borta.
hittar finally en skylt baki några däck i bilhallen. åker dit men kommer
sent och får vänta i 40 minuter minst.
ska starta bilen - ingen bensin. ringer & väntar på bensin. bensin kommer.
tog ingen jacka (för en gångs skull) - "sitter ju ändå bara i en varm bil,
sen är jag inne, o sen i en varm bil igen.." jo, tjena -> jävligt kallt!
försöker starta. bilen är död - slut batteri. får hjälp att starta bilen.
därinne går det bra iaf. yeay! åker tillbaka. halvvägs har snön på taket
"äntligen" tinat upp. jag bromsar, det åker ner på framrutan. ser INGET.
får chansa mig fram genom rondellen och sedan stanna. ta bort snön.
kommer tillbaka till jobbet en och en halv timme senare.

wooh. har då knappt hunnit ringa ens en femtedel av alla 140 kunder jag
skulle hunnit ringa under dagen. great.

& hela dagen har jag gått omkring småyr, orkeslös i kroppen.
skön känsla, typ. åker hem efter 4. missar bussbytet. går 2km, kallt.
kommer hem. ingen hund hemma längre. jag bryter ihop av ensamhet.
helt plötsligt är det på riktigt och han är borta.

det är ju "bara en hund". vissa förstår inte vikten av en hund.
jag tror jag har kommit på varför en hund är viktig. livsviktig för mig..

det finns ingen människa i hela världen som man kan
lita på, ens hälften lika mkt som man kan lita på en hund.

så, hej ensamhet.


hejdå. ha en bra kväll, typ.
-peace out.
-

Inga kommentarer: